Att ha två tonåringar i huset är både hur kul som helst och ibland alldeles superfrustrerande!
Både stora och lilla A är hur sköna som helst (på helt olika sätt) och framför allt våra middagar innefattar starka diskussioner och gapskratt, det är högt och lågt, det är känslosamt och det är djupt, det är kärleksfullt och ibland är man arg!
Det är helt underbart och jag skulle inte vilja vara utan det för en sekund!
Och jag kan säga att det är två viljestarka och bestämda tonåringar vi har här i huset!
Men det är kul.
Vi har varit noga med visa att vi tycker det är viktigt att tänka själv, att det är helt ok att vara arg, dom skall visa respekt, ifrågasätta oss om dom tycker att vi är ute och cyklar (vem har sagt att vi vuxna alltid har rätt) men även be om ursäkt om dom gjort något fel.
Sen är det roligt att stora A väljer att vara här hemma med sina kompisar, även när jag och G är hemma. Här är bad i den vedeldade badtunnan med ibland åtta 15-åriga tjejer och killar och ibland är det bara tjejerna. Vi fixar middagar och dom är här och kollar på film och lyssnar på musik. Det är superhärliga ungdomar och dom är både trevliga och hjälpsamma.
I lördags var stora A på Halloweenfest någon gata bort och det var utklätt och skräckfilm och det är tur att både jag och G är både van och gillar att vara uppe länge, för vi satt uppe och spelade spel, lyssnade på spotify med grannen när stor A ringer hem vid midnatt och frågar om hon får sova över hos en kompis. Dom skulle gå förbi här hemma innan dom gick vidare till henne hon skulle sova över hos. Dom skulle "bara" se klart filmen..., klockan blev 01.30 innan dom var här....!
Självklart hade jag kollat med kompisens mamma att det var ok med att sova över.
Det är tur man är nattuggla...!
Och nu ännu en vånda...!
Stora A skall åka med sin kompis till Stockholm på onsdag. Jag har dubbla känslor inför den resan. Självklart är det jätteroligt att hon skall åka. Det visar att hon ibland vill vara självständig och vill klara sig själv. Å andra sidan är hon "bara" 15 år och ja, klart jag är orolig att det kan hända något.
Nu skall dom bo hos kompisens mormor och jag vet att det kommer gå hur bra som helst.
Det jobbiga är att dom blir så stora så fort, på gott och ont!
Självklart skall dom göra saker, det är ju det som är livet!
Utforska världen, vara med kompisar och må gott!
Det är ofta så jobbigt att vara tonåring i alla fall med skola, läxor mm så självkart skall dom ha kul!
Det man kan hoppas är att vi åtminstone har försökt gett dom några viktiga verktyg. Som tex; att leva livet, tycka om sig själv, göra sitt bästa, ta hand om sig, vara försiktig då det behövs, vara lyhörd, visa respekt, ta hänsyn och vara en god människa.
Orolig lär man väl alltid vara iochförsig. Det är ju våra kära barn! Och det här med att sitta uppe och vänta, åka och hämta och gå och möta så här lär vi väl ha det en sisådär 6 år framöver!
Men jag är stolt att ha två sådana underbara "ungar"!
Vi ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar